hundSkapad av Anna mån, mars 22, 2010 20:27:457 år idag! Helt ofattbart. För 7 år sedan låg jag på sjukhuset och hade just opererat mig, minns fortfarande hur glad jag blev när jag insåg att valparna äntligen var födda. Och att det var tillräckligt många tikar. Jag var nämligen sist att välja valp.
Diva har alltid varit och kommer alltid att förbli vår lilla prinsessa. En underbar hund med ett väldigt stort hjärta. Väldigt mycket motor har denna dam alltid haft och har det än idag. Vi märker inte av så mycket av att hon blivit äldre. Vissa saker - javisst. Men fortfarande är hon lika glad och har benen fulla med spring.
Nu har vi lyckan att ha hennes brorsa här också. Han är så lik sin syster, lika glad och lika mycket spring i sina ben. Börje har som blivit en del av vår lilla flock, så hur det ska gå den dagen han ska hem igen, det vet inte jag.
Hur som haver så har vi då haft kalas idag. Wilma och hennes kompis bakade tårta åt hundarna. Diva visste exakt vad som var på G, så hon vägrade lämna köket.
Tack Diva och Börje för att ni finns i våra liv! Ni är de bästa!
Jag hoppas att vi får er i många år framöver!
hundSkapad av Anna sön, mars 07, 2010 19:08:25Söndag vecka 9 - redan. Snart har en femtedel av det här året gått...
Börje-bus bor fortfarande kvar hos oss. Till vår stora glädje, vi trivs med honom. Och Diva trivs med honom. Det är ju huvudsaken.
Det känns som om jag inte hunnit med något annat än jobba under det här året. Veckorna flyger iväg. Allt som jag tänkt göra är fortfarande i tankestadiet. En resa har jag hunnit göra upp till stugan. Tror jag omedvetet har dragit mej för att åka upp. Var så rädd för att möta alla mina spöken och framförallt sorgen.
Men det gick bra. Jag saknade henne varje sekund. Men samtidigt så visste jag att hon har det så mycket bättre nu. Jag tror hon log i sin himmel när hon såg att vi var i Paradiset.
-23 grader hindrade inte syskonen bus. I två kilometer plumsade vi i djupsnö...
Annars så har Mimmi och jag träffats så gott som varje vecka för en promenad. Lika roligt varje gång. Jag blir lika fylld med glädje när jag ser "mina" 7-åringar springa som om de vore unghundar.
Diva är en i flocken numera. Hon tillhör och hör till.
Må gott!
AnnaSkapad av Anna sön, januari 31, 2010 22:24:02För första gången på evigheter har sambon och jag varit iväg på barn- och hundfri helg. Det är inte ofta det sker. Nu var vi inte iväg så långt - till Ö-vik, men det var otroligt roligt och avkopplande.
Vi har en kompis som bor där "nere". Jag har länge velat åka ner och se någon hockeymatch och speciellt nu, när Peter Forsberg är tillbaka i Modo. Vem vet hur länge han spelar hockey och han har ju varit en av de allra största.
Wilma fick åka upp till farfar och hundarna fick åka "hem" till Mårdsjön. (Börje han är fortfarande kvar hos oss).
Vi hade en ganska hektisk lördag. Först hälsa på hos F, sedan shopping och lunch på stan. Till hotellet för att byta kläder och försöka hinna ladda lite batterier i 30 minuter, sen kom taxin och hämtade oss och körde oss till Fjällräven Arena. Fullsatt var det, vilken otrolig stämning det var! Modo mötte Frölunda och bägge lagen krigar om en slutspelsplats. Matchen slutade 1-1 och det innebar ju förlängning, så vi fick lov att jäkta iväg efter matchen till restaurangen där vi hade bokat bord. Men skoj var det! Sen var det faktiskt en upplevelse att få se "Foppa" live. Har aldrig sett någon sån duktig hockeyspelare!
När vi väl kom tillbaka på hotellet, så var det ganska trötta ben och huvuden...
Lite orolig för att vi inte skulle få tillbaka Börje hem till oss igen var jag allt innan de åkte iväg till Mårdsjön. Han har ju varit här ganska länge nu och för varje dag som går så fäster vi oss vid honom mer och mer. Men samtidigt så förstår jag om Mimmi och Tim vill ha sin hund tillbaka.
Men han är här igen - och det är vi väldigt glada och tacksamma över
. Han är som mysig den här killen. Och framförallt så har Diva sällskap och det behöver hon.
Nej, nu ska jag sluta svamla! Godnatt!
hundSkapad av Anna fre, januari 22, 2010 11:57:10Så var det en sån dag igen. En Elodiadag. Hatar de dagarna. Eller egentligen inte, men de tär på mej. Jag är så rädd att jag ska glömma henne. Att andra ska glömma henne. Som om hennes stund på jorden bara ska raderas, men i mitt liv har hon lämnat såna djupa avtryck.
Det är säkert därför jag inte kan ta bort silverfärgen på parketten i vardagsrummet. Så att det finns bevis för att hon funnits. Jag gjorde tassavtryck av Elodia den sista dagen. Tanken är att jag ska tatuera in det så småningom. Elodia stod väl inte direkt stilla och silverfärg var det enda jag hittade. Därför är det spår efter en tass i vardagsrummet nu.
Jag saknar dej min allra bästaste och gladaste tjej!
hundSkapad av Anna tor, november 19, 2009 20:46:39Så har han äntligen kommit hit till oss, som vi längtat! Börje, Divas bror, kom idag. Han ska vara här på kollo. Hur länge har jag ingen aning om. TACK Mimmi och Tim för att ni är så snälla och delar med er. Det känns så skönt för oss alla. Det är inte obalans längre.
Hur långt minne har hundar? Jag tror att de minns mycket mer än vad vi tror de gör. Efter Mimmi åkt idag, försvann Börje. Jag hittade honom i sovrummet, liggandes där han alltid brukade ligga...
Syskonen Ghost har hunnit med att vid olika tillfällen försöka tjuva mat från bordet. Exakt samma rörelsemönster: gå förbi bordet och råka öppna munnen samtidigt som man går. Vi fick oss ett gott skratt efter middagen.
Diva verkar tycka att det är Bra med en kompis. Hon blir inte lika ensam. För hur det än är - vi kan aldrig vara lika bra som en annan hund. Det blir lättare att ha två hundar. Man slipper det där samvetet som gnager om vi tvingas lämna de ensamma en stund. De har ju varandra.
Idag är en bra dag!
/Anna
hundSkapad av Anna fre, november 13, 2009 10:19:15Över en månad har gått sedan vårt älskade pyre avslutade sin stund på jorden och jag saknar henne varje dag.
Bästa vänner - Diva och Elodia. Kortet är taget samma dag som Elodia somnade in. Hon var en Glad tjej. Mattes Gladaste och Finaste tjej.
/Anna
AnnaSkapad av Anna tor, oktober 29, 2009 21:49:05När jag och Mimmi var iväg för att låta Elodia somna in, så åkte Kenneth och Wilma iväg på blomsteraffären här i byn. Wilma ville köpa en ljuslykta som skulle vara Elodias. En lykta som vi kunde låta vara tänd när vi var hemma och som skulle brinna som ett minne över henne.
När jag väl kom hem tog det länge innan jag kunde säga något, men till slut satt vi oss ner med Diva och pratade lite. Då visade Wilma vad de köpt. Det är en liten värmeljuslykta, ca 5 cm hög. På den ena sidan står det "Speciellt för dig" och på den andra står det "När jag räknar mina glädjeämnen räknar jag alltid dig två gånger."
Tänk att det fanns något så passande på lilla blomsteraffären här i Sävar! Tänk att det fanns en lykta som symboliserar Elodia så mycket. Varje morgon och kväll tänder vi den.
För när jag räknar mina glädjeämnen räknar jag alltid Elodia två gånger.
Fast ju nu ikväll så saknar jag henne så himla mycket.
/Anna
hundSkapad av Anna tor, oktober 22, 2009 19:43:01Mitt sorteringssinne är inte det bästa! Jag har iof sparat de flesta bilderna på skivor, men att hitta åt just den där bilden som jag vill ta fram är inte det lättaste.
Det här med att skriva på skivorna vad de innehåller...
Vad tycks om "kort", "hoho", "många".
Har inte en aning om vad "hoho" innehåller. Ja, ja världsliga problem.
Hittade några bilder på en Ung Diva och hennes vapendragare Max. Max finns inte längre hos oss. Men de var totalt Galna tillsammans. Det var bus, bus och åter bus som gällde. Tror att det är Max förtjänst/fel att Diva formligen älskar schäfrar.
De här bilderna är tagna våren -04, dvs Diva och Max var kring året båda två. Vi hittade en perfekt väg, i våra ögon sett. Det vi inte visste var att de hade dikat ur en massa och hundarna var mer i vattnet än uppe på land. Efter det här fick Max öroninflammation och Divas öron har aldrig någonsin varit så smutsiga varken före eller efter det.
Det som slår mej mest är hur olik Diva är motför idag. Då var det bara långa ben och ingen massa. Nu är det desto mer massa och lite mage...
Hur mår vi nu då? Ja, vi håller väl på att vänja oss. Saknaden är enorm efter Elodia. Det tomrum hon lämnade efter sej är enormt och jag tror aldrig att någon kan fylla hennes plats. Visst, jag ska ha fler hundar. Men det kommer aldrig att finnas någon som henne. Min glädje, min skatt.
/Anna
